Eftersom denna blogg än så länge är väldigt privat då bara ett fåtal människor har fått adressen, känner jag att jag kan dela med mig om något jag helst inte gillar att prata om och att folk ska veta om. Men eftersom ni som har denna adress redan vet om det här, kan jag lika gärna skriva av mig.
Det handlar om Astma, jag har astma. Det är något jag hatar och skäms över, varför? Jo, för att det är ett stort handikapp i mitt liv som inte bara fått mig att må dåligt fysiskt utan även psykiskt. Det har satt spår sedan barndomen, att bli retad över sin sjukdom, att även vuxna folk inte tagit det seriöst och gjort så att jag nästan hamnat på sjukhus. Sedan att det är så jävla kul i amerikanska filmer att alla nördar har astma och inte kan springa 2 meter utan att ta medicin, jo men tjena, kul att man är ett stort skämt. För ingen skrattar om det är någon med cancer, diabetes, manodepressivitet etc.
Jag har astma av båda sorterna, både "ansträngningsastma" och atopisk astma (allergi). En kombination av det är ju helt fantastikskt trevligt... inte... Det ligger i släkten att ha lungproblem, sedan så rökte min morsa när hon var gravid med mig och båda mina föräldrar rökte inomhus när jag var barn, för det gjorde ju saken ännu bättre. Min ena bror blev av med sin astma efter några år när mina föräldrar slutade röka inomhus och den andra brorsan har inte lika allvarlig astma som jag i dagsläge. Folk fattar inte hur mycket cigg påverkar lungorna. Önskar de som röker utan hänsyn till andra människor får astma och förstår hur förjävligt det är att inte kunna andas.
Jag vet att astma är en stor del varför jag dessutom är lite "mullig" eller vad man ska kalla det. Och nej jag skyller inte bara på det, mycket till att jag gått upp i vikt har med sambokilon att göra. Men min astma är en stor orsak med träning att göra. Jag kan inte springa, för jag får astma, och när jag får astma får jag panik. Inte jag själv har någon aning om hur många gånger jag suttit inne på toan på gymmet och gråtit, gråtit för att det gör så jävla ont och jag är så jävla rädd för astmaanfall. Men jag försöker övervinna det nuförtiden. Tar det steg för steg och den enda som bestämmer hur långt jag ska gå i träningsvägar är jag själv.
När jag gick i skolan var träning ett helvete. Idrottslektionerna var ett helvete. Jag började skolka från gympalektionern redan i lågstadiet. Antingen var det en lärare som inte visste vad astma var som puschade mig för hårt, eller så var det andra elever som retade mig för att jag "lät konstigt när jag andades", "inte kunde klara av att springa så mycket som de andra" etc. När jag bytte skola var jag så rädd att folk skulle veta om min astma och börja reta mig på idrottslektionerna att jag helt enkelt inte gick. För ingen kan använda något emot en om det inte vet om det, eller hur? Människor kan vara så jävla elaka, för hur hade det sett ut idag om jag hade vågat vara med på lektionerna? Om det var så att jag hade tränat kanske mina lungor skulle må bättre idagsläge? Det har aldrig varit så att jag inte gillat att träna, det har verkligen inte med det att göra.
Det bryter ner mig så mycket psykiskt fortfarande, jag vet att jag kan åstakomma mycket mer i gymmet än jag gör, men jag vågar inte. Jag vill kunna köra så hårt så att svettet droppar men jag vågar inte. Jag vågar inte träna när det är för mycket folk i gymmet för jag vill inte skämma ut mig med astma.
Jag skäms så jävla mycket. Det tog ett jävla bra tag innan min pojkvän fick reda på min astma, och då grät jag i panik efter luft. Jag har blivit arg på min pojkvän på grund av att han berättat det för folk, när han bara vill ta hand om mig och undvika att jag utsätts för för mycket rök. Jag är så jävla glad att han bryr sig och är ledsen över att det gått ut på honom.
Träningen går bra nu, jag tar det en bit i taget. Nöjer mig sålänge med 1 timmes promenader på löpbandet. Sprang en gång 1 km och satt där och grät inne på toaletten efter luft. Det är riktigt jobbigt. Tänk er dessutom ansträningsastman i kombination med allergiastman, jag kan inte gå snabbt utomhus ens!? Jag är allergisk mot pollen och gräs, jag får astma av för torr eller för kall luft, parfymer, rök från cigg etc. Därför håller jag min träning inomhus, helst på morgonen när gymmet är nästan tomt.
Varför jag tog upp det här iöverhuvudtaget är att jag läste en artikel om korrelation mellan övervikt och astma. Tydligen är det så att det är samma gen som orsakar övervikt (ett fettbindande protein) samma som orsakar inflammationen i lungorna hos folk med astma. Sjukt intressant, ska kolla upp det lite mer när jag har tid om det finns andra studier kring detta på Karolinskas databas. Här är länken iallafall i tidningen som jag hitta: http://www.dagensmedicin.se/nyheter/samma-gen-bakom-astma-och-overvikt-/
Visst jag är glad att jag inte har lungcancer eller KOL (än) men det är ett jobbigt liv att leva med kronisk astma. Jag vill verkligen bli frisk någondag, men tvivlar på det.
